Category Archives: Uncategorized

Ja prata smålänska, fö ja e uppvuxen i Smålann. Att ja prata smålännska, de stå ja fö. Fö sitta behöve man inte göra i onödan så länge en kan stå åpp. Fö sej själv. Ja ha määkt att vi från … Continue reading →

Jag begriper inte varför så många börjat ställa frågan:”Vad är hönan och vad är ägget”? Vad är det man undrar? Det är ju jättestor skillnad på en höna och ett ägg. Ser man inte det, bör man istället fråga sig … Continue reading →

Idag har jag tränat. På att rulla tummarna. Det var min mormor som lärde mig det. Inte för att hon var så speciellt bra på det, men mormor var en mångsidig kvinna som redde ut det mesta och hon klarade … Continue reading →

När jag var liten hette alla Nils. Det visste jag, för min pappa hette Nils, min farfar hette också Nils, min bror Nils i andranamn, en massa farbröder både i tv och radio hette Nils; Nils Poppe, Nils Ahlroth, Åsa-Nisse, … Continue reading →

Nu ska jag berätta vad jag tycker. Eller ska och ska, jag har “valt” att göra det. För så ska man ju säga nuförtiden. Jag tycker att- eller tycker och tycker, jag menar: jag “upplever” att- för uppleva, har jag … Continue reading →

Fick frågan häromdagen om mitt hår var självlockigt. Självfallet, svarade jag. Min sambo tror att lockarna kan bero på att jag har så invecklade tankar, att jag tänker för mycket. Jag har tänkt en hel del på det och kommit … Continue reading →

Kära jag. Tack för att jag tar hand om mig själv och för att jag lyssnar till mig när jag behöver lätta mitt hjärta. Tack för att jag ser mig, hör mig, lyssnar och förstår, för att jag ställer upp … Continue reading →

Som inbiten, autodidakt, självutnämnd tänkare, tänker jag lite extra just nu, medan julen rullar på och man ändå är igång och stånkar, smörar, kokar ihop, njuter, raskar, firar, steker, härjar, myser, pyntar (fornnordiskt uttryck för pimpar) och försöker hinna med … Continue reading →

Jag sitter och det står jag för. Står jag för? Vad står jag för? Jag sätter mig i stället. Så jag inte står för. Nu förstår jag inte längre om jag sitter eller står. Jag lägger mig. …så jag kan … Continue reading →

Sommaren 2004 tog jag emot mina första elever i akvarellmåleri. Det har varit många lärorika och inspirerande år, även för mig som ledare. Vad man kan och inte kan, varierar stort i de grupper jag tagit emot men sammanfattningsvis tycker … Continue reading →