Julerbjudande

Nu ska jag berätta vad jag tycker.
Eller ska och ska, jag har “valt” att göra det. För så ska man ju säga nuförtiden.

Jag tycker att- eller tycker och tycker, jag menar: jag “upplever” att- för uppleva, har jag valt att uppleva att det heter numera. Kanske jag bör välja att uppleva att uttrycka mig så för att inte betraktas som att jag har en alltför egen åsikt och samtidigt visa att jag faktiskt själv valt min upplevelse och därför helt enkelt får skylla mig själv, liksom alla ni andra, trots att vi allihop i själva verket lurats att uttrycka oss så p g a att hela uttrycket är en trend.

Som ni kanske märker skriver jag jag, inte “man”, ty det gäller att stå för sina upplevda åsikter, så man, eller jag inte på något sätt framstår som att jag generaliserar, stulit någon annans åsikt, eller på annat sätt gör att någon annan påverkas att välja att uppleva sig upprörd, kränkt eller trampad på tårna. Såvida man inte använder sig av en av de mest (enl min egenvalda upplevda åsikt) numera i samhället framstående kroppsdelarna:

Framfoten.

Var den sitter, har jag personligen valt att uppleva att jag successivt blivit varse om.

Jag upplever, enligt min rätt att välja min egen åsikt, att min framfot i min egenupplevda värld är så kraftigt underutvecklad att jag utvecklat ganska stora besvär med hälsporre.

Jag har med anledning av detta sedan en tid tillbaka ordinerats sjukgymnastiska övningar, där jag dagligen tränar framfotens muskler. Min ambition (det är viktigt att ha ambitioner med det man gör) är i första hand att slippa värk, men som en biprodukt av de stärkta musklerna i framfoten hoppas jag även på styrka i tårna, som kan vara bra att ha om jag väljer att uppleva att jag har behov av att gå på tå för någon, för att denne inte ska bli kränkt eller på annat sätt välja att uppleva något jag orsakat.

Och om någon skulle välja att trampa mig på tårna står jag själv stark, med fötterna på jorden.

Nu får framtiden utvisa om jag, så småningom, måhända blir så stark i framfoten att jag vid för ändamålet lämpligt tillfälle vid behov även kan “erbjuda” någon en spark i den bakre regionen. För så heter det, har jag valt att uppleva att det gör. Erbjuda. Jag upplever även att detta sätt att visa framfötterna på förenklas något då någon vänder en ryggen. Hjälpsamhet och samarbete kan underlätta vissa processer.

Jag väljer nu att erbjuda alla, ingen nämnd, ingen glömd en jättelagom stor (eller jättelagom liten), lagom varm/kall, lagom hård/mjuk, inte alltför närgången eller på annat sätt felaktigt utförd julekram. Oavsett var (eller vart, om du/ni väljer att uppleva att det heter så) du befinner dig i världen, oavsett hur du ser ut (eller inte) vill jag även dela med mig av en liten egenhändigt diktad bön (obs, utan religiös eller politisk åsikt) som jag läste för mig själv varje kväll, då jag var barn. Direkt från mitt hjärta:


“Gode Gudliten-pa-jorden-w
gör så att allting går och blir bra,
med allting,
överallt
alltid.”

/Anna-Greta


Akvarell “Liten på jorden”

 

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *