Anna-Greta Lindstam

Jag jobbar på att ha semester.

Det ska ju också göras.

Fotarbete t ex kan ge stor tillfredsställelse.

Att gå barfota, känna sandkornen, uppleva underlaget starkare, tycks skärpa flera sinnen.

Konstnärsliv/frilansliv påminner

mig om väder.

Stundom uppe bland molnen.

Ibland med fötterna på jorden…

……alltid i närheten…

…..av förändringen.

Mellan kl 13-17, tors-sön hela sommaren, är du välkommen till min ateljé och se vad mina tankar och upplevelser mynnar ut i.

Skorna behåller jag oftast på då.

/agda-greta

Märkligt, det där med hur

man uppfattar saker och ting.

Oavsett hur ,

bär du alltid själv ansvaret

för hur du tolkar det du ser.

Det är du själv som styr.

Skönt att veta.

Ingen av oss är handdockor..

…oavsett hur våra skuggor ser ut… 🙂

Att vänta är att hoppas en smula.

Ibland väntar man på att något ska hända.

Något bra alltså.

Det dåliga liksom bara händer ändå.

Det som är riktigt bra får man oftast hålla utkik efter. Vara på sin vakt när det dyker upp, jaga. Försöka fånga i farten och liksom HOPPA på efter att ha sprungit efter som en envis liten skållad vessla, som försöker undvika att snubbla. På sin egen svans. På ingenting. Egentligen.

När man nått fram

och fått tag på det BRA,

gäller det att hålla.

Hålla fast.

Dra.

Ibland går det av.

Smulas sönder.

Men:

Man  fick i bästa fall tag på en liten bit,

man fick känna det bra en liten stund.

Det kan man vara glad för

medan man väntar.

Och hoppas.

Men vänta inte på rätt tillfälle.

Det finns många tillfällen som aldrig dyker upp.

Ta vara på de som kommer i stället.

Alla tillfällen är bra.

Att vänta ger en smula hopp.

Att vänta är att hoppas

även på en smula.

Några av de vanligaste frågorna

en konstnär kan få är:

Var hämtar du din inspiration?

Varför målar du?

Ofta känner jag en stor tystnad,  ett tomt hål inom mig när jag letar efter svaren.

Faktum är att det egentligen är just tystnaden och de tomma fläckarna som ger mig inspirationen.

Att hitta dem i vardagen brukar inte vara det allra enklaste, men när det sker brukar lusten att måla och skapa komma.

Därför målar jag.

Tror jag.

En underbar morgon.

Lyckliga fåglar är aldrig tysta, det hörde jag idag.

Nästan synd att åka hemifrån…

Men om man inte fortsätter får man ju aldrig se vad som döljer sig där, bakom krönet..

Det borde vara brottsligt att inte ta sig upp för backen till Ales Stenar. Om man kan. Om man som jag har både fötter, ben och hälsa.

Hela vägen dit är oförskämt, underbart vacker.

Den lilla fiskebyn med alla små söta hus.

Lugnet.

Himlen, havet, jorden

…och jag.

Och fågelkvittret.

Det är stor skillnad på att låta saker vara

och på att låta bli.

Plötsligt kan det vara för sent.

Jag är SÅ glad att jag inte lät bli.

🙂

… i alla fall inne i ateljén. Det är ganska skönt ute idag. Var i Simrishamn nu på förmiddagen och söp in atmosfären. Ok, smet väl in i ett par affärer också då.

Men före tolv var Askungen hemma igen 😉

..så hon kunde öppna ateljén i tid och återigen stå i (konst-) hallen och hälsa dig välkommen..

Tror bestämt jag fick med mig lite inspiration hem från Simrishamn. Får se om jag gör något synligt av det, eller om jag bara sätter mig ned och njuter…ruvar. Kan ju spara den.. inom mig- jag är ju Smålänning. 🙂

Det finns framsidor och baksidor på det mesta.

Även insidor och utsidor.

Baksidan med att själv ställa ut under påsken på Österlen är förstås att inte ha möjlighet att åka ut och se alla andra konstnärers utställningar. Speciellt en så här strålande vacker dag.

Fast längtan är en skön känsla, som jag inte skulle vilja vara utan.

Om man lever i nuet och längtar, blir det aldrig mörkt…

Påskaftons morgon på Österlen.

Äggvitt utanför fönstret.

Min skylt liknade mest ett ägg.

Strax efter öppningsdags började kulörerna så sakta återkomma..

Solen verkade inte riktigt veta om den fick vara med eller inte, men visst får den det. Den kan vara dagens äggula. Naturen ordnar själv det mesta till fulländning till slut. Naturen är modernt flexibel 😉

Svennes nya vackra Kråkskulpturer fick strax lite solljus på sig igen..

Kom in och värm er, i ateljén finns fler färger än vitt och gult. Ni är varmt välkomna!

Påsken här på Österlen känns lite som nyår för konst och kulturvänner. Allt verkar börja om på nytt. Parallellt med att naturen vaknar och blir mer och mer färgrik kommer påsken och gör hela Österlen färgstark. Alster som skapats under året som gått plockas fram och visas upp och många ställen öppnar upp för säsongen: ateljéer, gallerier, caféer, butiker mm.

Syns man inte, så finns man inte brukar många säga. Jag vet i alla fall, att även om det inte syns, så finns vårt nya, fina tak på hela Ateljé agda-huset. Ja, jag vet, skenet kan bedra. Det är i alla fall insidan som räknas.

Vad som finns under taket, inne i ateljén får du själv ta reda på.

Varmt välkommen in och titta i Påsk!

Idag har jag inte suttit inne och längtat ut.

Jag har varit.

Umgåtts med trevliga vänner.

Det är lätt att glömma bort hur mycket vi egentligen betyder för varandra.

Memento Vivere.