Jag vill inte verka påträngande på något sätt,
men vill skriva några rader angående
integritet och vänskap.
En annan sak jag vill skriva om,
utan att på något sätt såra någon,
är ödmjukhet.
Vill skriva om förståelse, stöd och överseende.
För att inte framstå som om jag har det
bättre än någon annan
vill jag skriva lite om elände.
Och för att inte verka otacksam och gnällig
vill jag skriva en del om glädje.
Vill även skriva om ömsesidig respekt.
Och om självrespekt.
Hade tänkt skriva några rader om
uppgivenhet. Om gränssättning.
Om självcentrering, trångsynthet, ombytlighet,
inkonsekvens, dubbelmoral och trötthet.
Om upprepning.
Om fördomar.
Om att döma, att tro sig veta något
-utan att ha sett en sak från ett annat håll
än sitt eget, trots att hållen kan vara många.
Om stora inre varbölder som gnager, som
väller ut över andra i form av
förtäckt avundsjuka, bristande förståelse och
syrliga kommentarer i tron om att allting
kretsar kring en själv.
Om envishet. Tjurighet. Flykt.
Om självömkan.
Om den stora rädslan som sitter i
varbölden och matar fegheten.
Till sist, vill jag skriva om insikt och förståelse.
Om ursäktens betydelse för sårade känslor.
Om att mod är att göra något
man är rädd för.
Om öppna, värkande sår.
Om tappad tro, brist på tillit.
Om värkande sår
som verkar bildande.
Om att lära sig.
Om att bli ärrbildad.
