Opus morale

Vi är många som tycker nu för tiden. Eller vad tycker du? Är det för många? Eller kanske för få? Du kanske inte har någon åsikt, kanske tycker du rent av att det inte är något att skriva om.

Kanske tycker du något och uttrycker det. Eller håller tyst. Oavsett, finns alltid risken att någon annan inte tycker om det du tycker, eller inte ens tycker om att du tycker något överhuvudtaget. Att tycka är något helt naturligt för en människa, det kommer av sig självt, nästan reflexmässigt. Men att uttrycka det är något vi alla bör göra med respekt och hänsyn.

Själv tänker jag nu både tycka, skriva och uttrycka min förundran över varför offentlig smutskastning och hån av andra människor accepteras? Jag undrar inte vem som accepterar det, det syns alltför tydligt på sociala medier. Om uttrycket  “den som tiger instämmer” skulle vara sant, skulle ingen av oss gå fri.  Skulle alla agera hade ingen fått något annat gjort än att via dator eller mobil tycka och trycka hela dagarna, för att försöka få stopp på smutskastningen. Den som tiger kan både instämma, tycka om och tycka precis vad som helst. Tycka vad man vill om det, men så ligger det till. Kanske har många missförstått detta och tror att alla måste “prata” i mun på varandra och skrika ut sina åsikter överallt, bara för att det går?

Tala är silver, tiga är guld. En sanning med stor modifikation. Många säger det de tycker och kanske säger lika många, eller kanske ännu fler emot det på sociala medier, men kanske inte alls i “verkligheten”… Många tummar upp och många ned åt saker som egentligen borde generera ett pekfinger rakt mot sig själv, i stället. En del får tycka, men inte andra enligt några, åtminstone inte om det inte tycks likadant som det man själv tycker. Stavas dubbelmoral. Kanske tycker du något annat, det vet ju inte jag.

Jag skulle vilja återuppliva betydelsen, innebörden och användandet av en numera mycket sällsynt företeelse: respekt.  Tänker att jag åtgärdar min beskärda del av detta genom att låta bli att bete mig respektlöst mot någon och att låta bli att aktivt hålla med någon som på något sätt smutskastar. Vi kastar ju inte sten, för vi vet att det sårar. Fysiskt. Det går alltså att hålla fingrarna i styr och behandla världen och alla/allt som finns i den med respekt. Prova.

Ingen kan göra allt, men alla kan låta bli.