Syns inte, finns inte. Så skrek vildvittrorna i Ronja Rövardotter.
En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Själv tänker jag ofta att tusen bilder inte kan säga ens hälften av vad som skulle kunna sägas i ord. Hur en bild tolkas kan vara högst personligt. Ett exempel på detta var när någon sa ”så ledsen du ser ut på den bilden”. Ja, så var det nog. Då. På en annan bild ler jag. ”Du ser alltid så glad ut”, sa någon då.
En gång satt en vän till mig, ledsen inombords och funderade. ”Vad fan är du så glad för? Du är ju alltid glad.” Sa en förbipasserande bekant.
En bild är inte representativ för hela verkligheten, det förstår nog de flesta. Men alla är vi stillbilder, ögonblicksbilder som susar förbi i varandras verkligheter. Tillfälliga bilder som tolkas utifrån vårt eget perspektiv, i stunden.
Den som gråter kan vara glad, den som är glad kan gråta. Vad som är tillfälligt kan variera, bilden är föränderlig, ibland hastig, ibland långsamt övergående. Så är det att vara människa.
Alla är vi ögonblicksbilder av människor i andras ögon. Vilka människor vi är vet ingen, vi är bara tolkningar som var och en gör i sin egen inre värld.
“Do you mind if we smile?”
Akvareller