Nu kom det en tanke här igen. Flera stycken flöt upp till ytan, faktiskt. Faktum är att jag har förmågan att tänka själv, en förmåga som till och med ökat med tiden, skröt jag.
Enligt Albert Einsteins relativitetsteori är tid relativt. Allt är ju relativt, säger jag och tittar mig i spegeln, där jag med tiden dock kunnat kan se en markant skillnad från tidigare år. Just nu, om ens nuet nu existerar förstås, reagerar jag på att min hud inte är persikolik utan mer lik kokt medvurst med inslag av kallrökt lökkorv. Och leverpastej- ugnsbakad. Där tog hon allt i, tänker kanske någon nu. Ja, det kan ju behövas för att få uppmärksamhet.
Förmågan att vara osynlig och en känsla av att vara lite vid sidan om tycks även öka i takt med att åldrandet tar fart. Vänta du bara, säger den som är äldre än jag. Ja, det är sant att jag är yngre än den som är äldre. Precis som att det finns de som är yngre än vad jag är och som kanske inte riktigt förstår vad jag menar. Vänta du bara, säger jag då till dem. Men misströsta inte, för fort går det också. Hastigheten med vilken tiden går beror på din referensram, för att återgå till Einsteins relativitetsteori.
Färg finns ju inte heller, färger finns bara i betraktarens öga och hjärna. Vitt ljus består av regnbågens alla färger, ljusstrålar av olika våglängd som vi uppfattar som olika färger. Så det där med leverpastej kanske inte alla har samma uppfattning om som jag, men tänk struktur och yta i stället, så kanske du förstår. Yta är ju dessutom tidens melodi, den hörs dagligen lite varstans oavsett brus och störningar, hörselnedsättning eller distraktion. Finish, glow och släta, orörda ytor som lösnaglar, vaxad ekparkett och ungdomlig ljus framtid där du kan förverkliga precis allt, var du vill och få allting att bli bländande glatt, snabbt, lätt och friktionsfritt.
Oavsett yta, färg eller tid, så existerar jag, det känner jag tydligt, hur trött, glåmig och ytstrukturerad jag än är så här mitt i vinter, kyla och elände i världen. Jag tänker, alltså finns jag- som René Descartes sa. Tankar syns inte, men de känns.
Yta i all ära, men själva formeln för relativitetsteorin betyder att om man lyckats förvandla massa till energi, ger även en liten massa enorma mängder energi
Tänk på det. Tänk på det lilla, en liten liten stund.
Det ska jag göra.
Och se fram emot något relativt stort.
Akvarell “Vintergäck”.
/Anna-Greta Lindstam
