Jag minns hur irriterad jag var på min mamma för att hon sparade de guldfärgade smörpappersarken, ni vet pappret som själva smöret är inpaketerat i. Ett par sådana låg alltid omsorgsfullt hopvikta i kylskåpet under min uppväxt.
Nu gör jag likadant. Nu vet jag varför. Så smart, så tidsbesparande och så praktiskt. Och idag skulle vi kunna säga: så trendigt, idérikt och miljövänligt. Tack mamma, du var långt före din tid. Och förlåt igen. Jag visste ju inte bättre.
Men det visste du, för du växte upp i en tid utan överflöd. Enligt mitt sätt att se det, gynnar inte överflöd kreativitet. Tänk vilken idérikedom som föddes under de svåra krigsåren. De som levde under denna tidsperiod fick mycket gratis utbildning enbart genom att leva, eller överleva. Men det stod dessvärre aldrig i deras CV.
För ett tag sedan när jag grävde upp potatis i mitt potatisland, satte jag spaden rakt igenom en potatis så den klövs. Inte spaden, men potatisen. Då minns jag vad min mamma brukade säga: “Ta en grep”. Så då gjorde jag det och genast gick det lättare att få upp min potatis hel och fin, utan att flytta onödigt mycket jord. Även ryggen blev gladare. Tack mamma. Nu förstår jag. Enkelhet och erfarenhet i fin förening, numera kallat ergonomi.
En gång klagade jag över en Cyklamen, som blommat så fint och plötsligt bara fallit ihop och halvdött, hur jag än vattnade och skötte den. “Sätt ut den under en buske”, sa mamma. Jag gjorde så. Några månader senare hade jag helt glömt bort den och fick då plötsligt se något som blommade kraftigt under en buske. Det var min halvdöda Cyklamen, som fått vara ifred och som nu hade växt sig kraftig och var full med knoppar och blommor. Tack mamma, nu förstår jag även hur detta hänger ihop, utan trädgårdsingenjörsutbildning.
Jag funderar ibland över hur korkade vi människor är, som anstränger oss till vårt yttersta, ofta helt i onödan. Vår mesta tid lägger vi på jakten på pengar som vi använder till fullständigt onödiga saker, som vi många gånger behöver för att kunna använda någon ännu mer onödig pryl som stöd åt ytterligare saker som vi förmodligen inte egentligen har behov av.
Kanske hade ett smörpapper funkat lika bra. Eller en grep. Kanske skulle vi bara låtit bli, helt och hållet. Gjort något annat. Kanske skulle vi där hittat vår tid som vi oftast anser att vi inte har.
Naturen skapar ständigt nya saker, helt utan pengar. Det gror, växer, vissnar och dör. Om och om igen. Mitt framför våra ögon händer helt häpnadsväckande saker, väldigt, väldigt långsamt. Så långsamt att vi oftast inte hinner uppfatta att det hänt, eftersom vi själva har så bråttom med annat. Vi har inte tid.
Ett rikt liv behöver varken ta tid eller kosta särskilt mycket. Less is more, som det heter på utrikiska. Detta visste människan långt innan ordet återbruk och återvinning uppfanns, men med tiden har denna kunskap drunknat av bara farten i vårt stora prylhav.
Tiden är den enda resurs som inte kan förnyas. Stanna upp en stund och tänk på det, nästa gång du skrapar ur din sista smörklick från det guldfärgade pappret. Vik ihop det, lägg det i kylen och plocka fram det en gång när du ska smörja en form. Ett färdigsmort papper helt utan kostnad och ansträngning. Du återvinner och du vinner åter lite tid att fortsätta fundera på om det finns fler saker att återvinna för att åter vinna lite tid…..
/Anna-Greta
(Bilden är återvunnen, för att vinna tid. Har använts i ett tidigare blogginlägg, kallat “Att vinna tid”.)
