Är det inte märkligt hur olika vi uppfattar saker och ting? Oavsett hur väl vi tror att vi känner varandra, kan ibland missförstånd uppstå. Vi lever alla i våra egna världar, med våra egna ryggsäckar och erfarenheter. Att inte förhasta sig och dra egna slutsatser kan bespara oss förvecklingar. Att visa varandra ömsesidig respekt för hur olika våra världar ser ut kan vara en konst.
En gång när jag blev intervjuad av en lokaltidning fick jag några snabba frågor, bl a denna:
”Seinfeld eller vänner?”Vänner, så klart”, svarade jag (lite låtsasklokt, eftersom jag endast anade, inte visste, att Seinfeld var ett tv-program. Ty jag ville ju inte framstå som om jag inte hängde med, liksom…). Om man nu har några vänner är det väl självklart att man hellre umgås med dem än att sitta och glo på tv. Tänkte jag. Tyckte frågan var lite märklig och förstod den egentligen inte. Vid ett senare tillfälle blev jag av min dotter upplyst om att även ”Vänner” är ett tv-program. Hur eventuella tidningsläsare uppfattade mig kan jag ibland fundera på.
Vid ett annat tillfälle, under en intensiv akvarellmålarperiod, satt jag och min sambo i bilen. Det var höst och trädens löv lyste vackert i härliga färger, varpå jag lite drömskt inspirerat utbrister: ”..åh! Bränd Sienna!!” Min sambo svarade inte först, men efter en stunds fumlande på instrumentpanelen med inställningen av sitsvärmen, undrar han försynt men på ett mycket ansvarstagande och manligt sätt om det fortfarande brände..?
”Vi lever alla under samma himmel,
men vi har inte alla samma horisont”
/Konrad Adenauer
Akvarell, “Huseby Bruk”,
med inslag av Bränd Sienna.
