Att vänta är att hoppas en smula.
Ibland väntar man på att något ska hända.
Något bra alltså.
Det dåliga liksom bara händer ändå.
Det som är riktigt bra får man oftast hålla utkik efter. Vara på sin vakt när det dyker upp, jaga. Försöka fånga i farten och liksom HOPPA på efter att ha sprungit efter som en envis liten skållad vessla, som försöker undvika att snubbla. På sin egen svans. På ingenting. Egentligen.
När man nått fram 
och fått tag på det BRA,
gäller det att hålla.
Hålla fast.
Dra.
Ibland går det av.
Smulas sönder.
Men:
Man fick i bästa fall tag på en liten bit,
man fick känna det bra en liten stund.
Det kan man vara glad för
medan man väntar.
Och hoppas.
Men vänta inte på rätt tillfälle.
Det finns många tillfällen som aldrig dyker upp.
Ta vara på de som kommer i stället.
Alla tillfällen är bra.
Att vänta ger en smula hopp.
Att vänta är att hoppas
även på en smula.
