För ett tag sedan, ja kanske två, klarade jag något jag aldrig förut klarat av. Jag skar mig på ett skosnöre. På tre fingrar dessutom. Det blödde en hel del och det blev plåster på tre ställen. Ni vet, den lilla detaljen som sitter längst ut i änden på en del skosnören, det där lilla plasthöljet, det var lite trasig och vasst och underlättade mycket för att klara av denna bedrift.
Ibland går det som på räls, ibland spårar det ur. Hela livet går egentligen som tåget. Inte helt sällan blir det det signalfel, farten saktar ner, kanske blir det tvärstopp. Ibland står det stilla, ingen vet när det bär av igen. Man vill hoppa av vid nästa station.
Vissa stationer är trevligare än andra, kanske vill man vara kvar där ett tag. Eller inte. Ibland är det bättre att bara åka med. Direkt när vi föds får vi alla en enkelbiljett var till samma station, men ingen av oss vet hur många stopp, tågbyten eller stationer vi passerar genom åren. Vissa sträckor åker vi ensamma, andra tillsammans med andra, eller kanske med sin egen drömstins.
Jag måste nog ändå medge att det är mycket som med åren plötsligt känns betydligt enklare än tidigare. Vissa saker kan man med lätthet plötsligt utföra utan att man ens har provat förut. Tantdans, t ex, har jag jättelätt för numera. Det liksom bara kommer av sig själv när jag rör mig till musik. Ren magi. På tal om magi så har jag även fått lättare för att glömma bort saker, det liksom försvinner av sig själv. Det har även visat sig att jag numera kan bli både farmor och mormor, något jag aldrig kunde förr.
Livet är föränderligt och magiskt, både med och utan humor. Men med humor blir det lite roligare. Att lägga märke till och att uppskatta små och till synes obetydliga, oviktiga stunder och händelser har jag också fått lättare för, samtidigt som det paradoxalt nog blivit lättare att bortse från små struntsaker och i stället titta på helheten. Det är ju ingen humor i det, men det är himla roligt.
Ungefär som när sommaren är över, löven börjar falla i takt med alla glömda tankar på sommarens grå och regniga dagar, mygg, ogräs och värmeslag och man i stället får syn på höstens allra sista blomma och gläds åt den, trots att frosten redan kommit och gjort den lite vissen i kanten.
Kanske är det så att det blir lite lättare för oss alla att inse vad som är relativt och vad som är magi, när hösten kommer…
Akvarell: “Efter skörden”
Det är ett stort nöje att läsa dina kåserier. Så skönt med något man kan skratta åt i dessa onda tider. Tack för det!
Tack själv för att du läste…skrattade…och berättade!