Stör jag? I så fall får du sluta läsa här och återgå till något viktigare. Du är så hjärtligt välkommen tillbaka när du får tillfälle, det vill jag att du ska veta innan du slutar läsa.
Hoppas inte det var något tråkigt som hindrade dig från att fortsätta läsa. Vi har ju alla våra skäl till att vi prioriterar olika, vi lägger vår tid på vad vi måste och vill. För att sedan kanske glömma bort att göra det där som vi egentligen vill.
Min mamma brukade ringa mig då och då, ja ganska ofta skulle man nog kunna säga, med dagens mått mätt. De sista åren i hennes liv ibland två gånger per dag, då minnet sviktade. Hon kunde ringa och fråga hur det var, varpå jag svarade att det var som vanligt, inget hade hänt. Då sa hon ibland direkt “Det var ju skönt att höra, var rädda om er, ha det så bra ni kan- hej då. ”
En kort liten koll bara, så betydelsefull och viktig. IRL, som det numera heter. Vi fick höra varandras röster och fick kontakt för en liten stund, men känslan som lämnades kvar räckte längre än så, för oss båda.
Ett hej betyder mycket mer än man kan tro, lite bry, en fråga, ett livstecken från någon kan ge ringar på vattnet och ibland till och med sätta igång ett välgörande flöde.
Det behöver inte forsa, oftast räcker det med att det porlar. Forsar det för mycket, kan det bli översvämning, så som alltid är det balans som gäller. Det mesta och de flesta söker balans och vi kan alla hjälpas åt att balansera på ett eller annat sätt.
Att det är “bättre att stämma i bäcken än i ån” är nog sant, men själv tror jag att det aldrig är för sent att försöka hitta balans i våra gemensamma flöden, för vi betyder nog alla mer än vad vi tror för varandra.
Hej, från mej.
/Anna-Greta
“Höga flöden” Akvarell.
