En text målad direkt på väggen ovanför en innerdörr i ett mycket gammalt hus, fick mig idag att stanna till en stund. Den fick mig att fundera över på vilket sätt vi människor umgås med varandra nuförtiden, jämfört med hur det en gång var. Tiden långt före man kunde föreställa sig vad sociala medier var. Då de flesta inte ens hade en vanlig telefon.
Den bild man då visade upp av sig själv fanns i verkligheten. Inte bara på ett foto i cyberrymden. Vilket i och för sig inte alltid behövde stämma. Då heller. Med den bild du själv ser. En bild säger mer än tusen ord. Gör den det? Ligger betydelsen alltid i betraktarens ögon, eller gäller det bara konst?
Man kan fortsätta fundera kring vad som är vad.
Vilket som kom först, hönan eller ägget, eller kanske rentav tuppen?
Är det jämlikt, att aldrig ens nämna tuppen
i detta sammanhang…?
…går kvalitet alltid före kvantitet? Utesluter det ena det andra?
Som det här med mina jeans. Inte bara de jag har på mig idag. Nej, detta gäller ett flertal genom åren dyrt förvärvade inte-ens-rea-eller-budget-varianter av jeans. Av någon anledning blir alltid vänsterbenet vridet efter tvätt. På jeansen, alltså.
Eller är det så att jag gått omkring i över 40 år utan att märka att mitt vänstra ben är missbildat? Oavsett vilket, tror jag inte det är så mycket att göra åt just nu. I så fall borde jag ju gjort något åt det direkt. Jag får stå mitt kast och lära mig av det inför framtiden.
Under tiden, gäller som vanligt att
hitta ljuspunkterna där man står.
I alla lägen.
..och wänner har jag som titta in och gästfri är min lilla stuga…:)
”Lycka är ett hur
-inte ett vad.
En förmåga,
inte ett föremål”.
/Herman Hesse
