Tänk att få vara konstnär. Leka med färger hela dagarna och bara göra som man vill.
Inte behöva stiga upp i ottan och tvinga sig i väg till ett långtråkigt jobb som tar all tid i anspråk. Slippa lyda order, arbetskamrater, möten, fikapauser, samarbete, utvecklingssamtal, löneförhandlingar och månadslön 😉
Inget att klaga på. Inget att gnälla över. Så enkelt och lätt.
Finns det inget att klaga på, får man som konstnär lita på sin kreativa ådra och själv hitta på något att gnälla över. Leta upp en spegel och sätta igång att beklaga sig. Har man inget att göra, får man hitta på det också.
För en konstnär börjar studieallvaret i mycket tidig barndom. Tidigt börjar man praktisera de arbetsuppgifter en konstnär dagligen möter.
När t ex jag själv var liten lekte man minsann med kottar. Hade man inga kottar, fick man LÅTSAS att man hade kottar. Att leka med.
En konstnär älskar kultur. Böcker. Tjocka, inbundna böcker. Man läser och läser. Redan när man är runt en meter lång. Trots att man inte lärt sig hur. Till slut kommer det av sig själv, efter idogt arbete. Böcker är ju så vackra och bokstäver så fint utformade med alla krumelurer och streck.
Om man som litet konstnärsbarn drömmer om att bli isprinsessa men varken har is eller skridskor, kan man exempelvis bygga ett par åkdon av lego, montera legohjul på dem, spänna fast dem med gummisnoddar och åka svängar i vardagsrummet i finaste spetsunderklänningen. Orsaken till de stora reporna på parkettgolvet får man minsann själv hitta på, så konstnärligt och uttrycksfullt man bara kan.
Små konstnärer är musikintresserade. Spelar kam, vanlig hederlig hårkam med smörpapper på. Snor grässtrån runt tummarna och blåser fram de allra vackraste ljud man kan. Spelar trumma på de största O´boyburkarna i plåt. Man trallar, sjunger och trycker ut det som finns inom en.
En konstnär blir inte buren över trafikerad gata. Om så skulle ske, går man tillbaka och går själv. Man kan själv och gör själv. Hur ska man annars lära sig?
Här, ett av mina tidigaste verk. 
Omsorgsfullt signerat.
…och här ett annat lika tidigt arbetsexempel
på hur man på ett originellt och kreativt sätt
kan kombinera bildkonst och litterärt
uttryck. Direkt från hjärtat.
Det här var mycket länge sedan. Långt innan jag höll på att bli värvad av AA, Anonyma akvarellister 😉 Konst är inget att skämmas för, det är fullständigt naturligt.
Man ska inte tro att man är något.
Man ska arbeta på att förbli den man är.
“Att lära utan att göra, är som att älska utan att röra”/ Okänd
