En underbar morgon.
Lyckliga fåglar är aldrig tysta, det hörde jag idag.
Nästan synd att åka hemifrån…
Men om man inte fortsätter får man ju aldrig se vad som döljer sig där, bakom krönet..
Det borde vara brottsligt att inte ta sig upp för backen till Ales Stenar. Om man kan. Om man som jag har både fötter, ben och hälsa.
Hela vägen dit är oförskämt, underbart vacker. 
Den lilla fiskebyn med alla små söta hus.
Lugnet.
Himlen, havet, jorden
…och jag.
Och fågelkvittret.
Det är stor skillnad på att låta saker vara
och på att låta bli.
Plötsligt kan det vara för sent.
Jag är SÅ glad att jag inte lät bli.
🙂
