Sommaren 2004 tog jag emot mina första elever i akvarellmåleri. Det har varit många lärorika och inspirerande år, även för mig som ledare. Vad man kan och inte kan, varierar stort i de grupper jag tagit emot men sammanfattningsvis tycker jag att den största utmaningen för alla, oavsett kunskapsnivå och inklusive mig själv, har varit att våga låta bli. Våga låta vara.
Akvarell är nämligen en teknik som inte låter sig styras, samtidigt som man bör känna till en hel del för att kunna utföra den. Oavsett vilken nivå man befinner sig på, kan man vara säker på att man på en kurs lär sig mycket bara genom att låta sig inspireras av andra. Först lär man sig själva tekniken, sen lär man sig att släppa taget och “flyta med”. Det är oftast medan akvarellen torkar och du står bredvid och tittar på som de största insikterna träder fram. En akvarell kan ibland nästan på egen hand jobba fram en bild, som man kanske aldrig tänkt skulle bli som den blev. Akvarellmåleri är spännande och överraskande, en fantastisk balansgång i att försöka styra och samtidigt flyta med och acceptera det som är.
“Att undervisa är att lära två gånger” / Joseph Joubert (1754-1824)
Utveckling är fascinerande.
Här, ett av mina tidigaste verk.
Osignerat.
