{"id":2012,"date":"2020-11-01T17:48:17","date_gmt":"2020-11-01T17:48:17","guid":{"rendered":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/?p=2012"},"modified":"2020-11-01T20:41:25","modified_gmt":"2020-11-01T20:41:25","slug":"fina-jag","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/2020\/11\/fina-jag\/","title":{"rendered":"Fina jag"},"content":{"rendered":"<p>Det finns s\u00e5 mycket som \u00e4r fint i v\u00e5r v\u00e4rld. Fina du, fina jag, fina vi och alla fina styrkekramar f\u00f6rst\u00e5s, men det som \u00e4r fint p\u00e5 riktigt kan vara s\u00e5nt man minst anar.<\/p>\n<p>Det \u00e4r t e x fint att det finns s\u00e5 mycket att vara tacksam f\u00f6r. En massa saker runt omkring oss som ger oss gl\u00e4dje p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt. En del saker ser man tydligt med \u00f6gat, vissa k\u00e4nns direkt och andra saker gl\u00e4ds man \u00e5t l\u00e5ngt senare, d\u00e5 man f\u00f6rst f\u00f6rst\u00e5r hur betydelsefulla de \u00e4r.<\/p>\n<p>N\u00e5got som g\u00f6r mig glad, gladare f\u00f6r varje \u00e5r som g\u00e5r, \u00e4r att finnas i n\u00e5gons tankar. Speciellt om man f\u00e5r veta det. Och i synnerhet om facebook inte talat om att man fyller \u00e5r eller gjort n\u00e5got annat som ber\u00e4ttigar till en stunds bekr\u00e4ftelse. Livet best\u00e5r ju av minnen och att f\u00e5 vara en del av n\u00e5gons minnen \u00e4r bland det finaste jag vet, speciellt om de \u00e4r fina.<\/p>\n<p>Utan v\u00e5ra minnen vore v\u00e5ra liv inneh\u00e5llsl\u00f6sa och sv\u00e5ra att blicka tillbaka p\u00e5 och att ha kontakt med m\u00e4nniskor fr\u00e5n ens f\u00f6rflutna \u00e4r ju en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r v\u00e5ra gemensamma minnen. Ensamma minnen blir ju inget annat \u00e4n just ensamma minnen, som med tiden f\u00f6der \u00e4nnu st\u00f6rre k\u00e4nsla av ensamhet och utanf\u00f6rskap.<\/p>\n<p>Det \u00e4r ledsamt med den p\u00e5g\u00e5ende pandemin, som splittrar oss m\u00e4nniskor fysiskt, skapar avst\u00e5nd och s\u00e4tter upp hinder. Men s\u00e4tten att n\u00e5 varandra \u00e4r ju m\u00e5nga fler idag \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr. L\u00e4ste n\u00e5gonstans att det under 2020 blivit mycket vanligare att ringa till varandra, prata en stund om ingenting. St\u00e4lla fr\u00e5gor som &#8220;hur \u00e4r det, hur har du det, hur m\u00e5r du?&#8221; och ringa eller skriva till n\u00e5gon enbart f\u00f6r att kolla l\u00e4get. Det \u00e4r s\u00e5 fint tycker jag. Att lyfta blicken och inse hur mycket det minsta lilla livstecken kan betyda f\u00f6r en annan m\u00e4nniska, att f\u00f6rst\u00e5 att alla andra kanske inte har varandra, \u00e4ven om det tycks vara s\u00e5. <a href=\"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/Forgatmigej.-wjpg.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-2015\" src=\"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/Forgatmigej.-wjpg-197x300.jpg\" alt=\"\" width=\"197\" height=\"300\" srcset=\"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/Forgatmigej.-wjpg-197x300.jpg 197w, http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/Forgatmigej.-wjpg.jpg 600w\" sizes=\"auto, (max-width: 197px) 100vw, 197px\" \/><\/a>\u00c4ven de allra starkaste och \u00e4ldsta v\u00e4nskapsband beh\u00f6ver underh\u00e5llas, i b\u00e5da \u00e4ndar, f\u00f6r att inte f\u00f6rsvagas.<\/p>\n<p>Ju \u00e4ldre man blir, desto mindre blir f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r fler gemensamma gamla minnen. Men att skapa nya, fina minnen kan alla g\u00f6ra.<\/p>\n<p>Jag har skrivit det f\u00f6rut, men jag tar det igen:<\/p>\n<p><em>Tiden \u00e4r den enda resurs som inte kan f\u00f6rnyas.<\/em><\/p>\n<p>\/Anna-Greta<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det finns s\u00e5 mycket som \u00e4r fint i v\u00e5r v\u00e4rld. Fina du, fina jag, fina vi och alla fina styrkekramar f\u00f6rst\u00e5s, men det som \u00e4r fint p\u00e5 riktigt kan vara s\u00e5nt man minst anar. Det \u00e4r t e x fint &hellip; <a href=\"http:\/\/annagreta.se\/wp\/2020\/11\/fina-jag\/\">Continue reading <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2012","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2012","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2012"}],"version-history":[{"count":7,"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2012\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2020,"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2012\/revisions\/2020"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2012"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2012"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/annagreta.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2012"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}